Trotsa de gamla demonerna
Efter att jag hade skrivit salstentan i fredags så kände jag mig fri, eller förlöst kanske är ett bättre uttryck. Jag visste att jag skulle få 10 dagars frihet innan nästa kurs skulle börja, så jag fick tid till att göra i princip vad jag ville under den tiden.
Samtidigt så kom en liten ångestchock, för jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av all min lediga tid. Då normala människor tar ledighet med en klackspark och lever för planlösheten så blir jag snarare nervös och vet inte vad jag ska göra. Men istället för att stå frusen på trottoaren så tvingade jag mig till domkyrkan, dit jag inte hade varit på visit sedan jag flyttade till Uppsala. På vägen dit skämdes jag när jag insåg att jag inte hade haft tanken att besöka ett av Uppsalas landmärken, att jag är så beroende av mina rutiner att jag inte vågar avvika från dem och alltid besöker samma platser och åker samma rutter med cykeln. Egentligen kanske jag inte behöver skämmas; på en dejt på Ofvandahls var det första gången som tjejen hade varit där, och jag tyckte det var konstigt att et var första gången på fem år som hon hade varit där, å andra sidan tyckte hon jag var konstig som tyckte hon var konstig. Man måste inte tvinga sig själv att besöka alla platser bara för att man bor på ett ställe.
Hursomhelst så besökte jag kyrkan. Det var som de flesta andra kyrkor, inget vidare speciellt. Därefter cyklade jag nerför Drottninggatan och parkerade cykeln utanför en seriebutik som jag alltid har velat gå in i, men som jag alltid har cyklat förbi på hemvägen, eller om jag har ett ärende i centrum. Det var inget speciellt med det stället heller, men jag tyckte det var viktigt för mig att jag gick in dit och lät mig själv bryta mina slentrianmässiga mönster och vidga mina vyer om stan.
När jag klev ut ur butiken fick jag ögonen på en bokaffär som hade lappar på utsidan där det stod "bokrea". Jag gillar böcker, så jag tänkte att det kunde vara värt ett besök. Bokreabordet hade inget av intresse, men ett annat bord hade något intressant; Cirkeln, vars filmatisering jag hade sett på bio måndagen innan. Jag gillade storyn, och ville mer än gärna fylla ut hålrummen som alla filmatiseringar alltid gör. I och för sig hade jag redan lånat boken på stadsbiblioteket, men jag gillar att köpa böcker eftersom jag gillar att ha böcker liggande på hylan som är mina. Så jag köpte boken, passade på att snacka lite med butiksägaren, som ett slags socialt experiment/utmaning för mig själv för att utmana mig själv. Det gick ganska bra, jag tror inte vi kommer bli bästa kompisar i famtiden, men det måste man ju inte, plus så var det utvecklande för mig.
Efteråt gick jag på Norrlands för att käka lunch. Jag började att läsa boken och läste fem kapitel i ett svep. Det var nog ett av de bästa spontanköp jag har gjort. Den är spännande, rolig, intressant och lärorik. Samtidigt undrade jag om den kanske hade varit ännu mer spännande om jag inte hade sett filmen först, att jag kanske har fel strategi där jag alltid ser filmen först. Poängen är som följer: om jag läser boken först så kommer jag bli besviken på alla luckor och borttagningar från boken. Men om jag ser filmen först så får den stå för sig själv, och eftersom jag vet att det finns luckor (men jag vet inte vilka) så gör det mig ännu mer triggad att läsa boken.
Jag tvekade faktiskt att se på filmen alls. När jag bodde i Jämtland fanns det två tjejer i min umgängeskrets som verkligen älskade Cirkeln och de andra böckerna i serien. De var den typen av tjejer som dömde en om man råkade säga något om något som de avgudade, och jag kunde få argument som: "du ska inte ha något att säga om, för du är inte en nörd och du är inte lika insatt som oss". Men nu när jag är lite starkare så vill jag gå emot dessa tankar. Jag gillar att gå på bio, och när jag skulle välja film så var Cirkeln ett av alternativen. Eftersom jag hade mest att vinna personligen på att se den filmen, så valde jag den filmen, trots att att jag inte är ett inbitet fän. Dessutom så tycker jag att det är bra ur ett feministiskt perspektiv att göra en filmserie om tonårstjejer som är häxor, som dessutom är spännande. Det finns gott om liknande filmer med killar i huvudfokus. Så man kan säga att jag slog tre flugor i en smäll när jag såg filmen.
Så nästa gång det dyker upp ett tillfälle där jag får möjligheten att göra något, men jag känner mig hindrad och begränsad av gamla demoner, så ska man göra dem i alla fall. Strunta i de andra alternativen och trotsa de gamla demonerna bara för sakens skull!