Mina tankar, Språk

Mina tankar: Danska

Jag har inget emot danskar egentligen, men jag kan inte låta bli att ibland tycka att sättet de pratar på låter konstigt. De låter som om de är skitnödiga, kräks, gurglar gröt och har en potatis i halsen samtidigt. Det är såklart bara en skämtsam tanke från min sida. Men jag måste faktiskt erkänna en sak: En gång kollade jag på ett youtube-klipp med Islands kulturminister i en intervju med en dansk journalist, där båda pratade danska (eftersom de har danska i skolan som vi har engelska). Jag hade lättare att förstå den isländska ministern än den danska journalisten, vilket berodde på att ministern inte pratade som om hon var skitnödig, kräktes, gurglade gröt och hade en potatis i halsen, utan danska liknande norska fast med isländsk brytning. Jag vill inte vara rasist, för jag tycker faktiskt att danskar och svenska är jämställda folk (vilken inte Karl IX Gustav verkar tycka om Norge eftersom han först inte ville besöka deras nationaldagsfirande, troligtvis pga att han lever kvar i tanken att Norge är lite sämre än Sverige eftersom Norge var i union med Sverige fram till 1905), men jag kan inte låta bli att tycka att islänningar är bättre på att prata danska än vad danskarna är. Det är därför det är provocerande att Danmark tillhör världens lyckligaste folk. Troligen så hänger det inte ihop med deras fula språk. Fast ett ÄNNU fulare språk är nederländska. Fyfan, jag försökte lyssna på en Lejonkungen-låt på nederländska, men jag klarade inte av det, http://www.youtube.com/watch?v=ivmOI35trDc. Enda gången jag har lyckats lyssna på nederländska under en hel låt var Cornelis Vreeswijks version av Hönan Agda, http://www.youtube.com/watch?v=xFONUQlGJHs. Det är ju hans modermål, dessutom gillar jag honom och hans texter låter och är ärliga och äkta. När jag pluggade spanska här i Malaga så gick det en dansk tjej i min grupp. Hon var ganska snygg, och jag ville inte verka avstötande mot henne. Dessutom med tanke på att jag skulle plugga Nordiska Språk, så kan jag inte helt förneka danskan, så jag ville prata med henne. Jag bad henne svara på danska, även om det var svårt bitvis. Men jag ville verkligen lära mig. Återigen, de saker jag "hatar" slår tillbaka mot mig:P När jag kom hem efteråt så laddade jag ner Lejonkungen på danska. Det var inte så svårt att hänga med i vad som sas, kanske för att jag redan har sett filmen på svenska tusentals gånger. Eller också berodde det på att språket som talas i filmen är riktat för barn. Inte konstigt att det är en bra metod, för att lära sig ett nytt språk, att se barnfilmer och läsa barnböcker. Kommer jag i framtiden få kunna "hata" nånting utan att det slår tillbaka mot mig och jag börjar istället gilla det? I och för sig, jjag gillar fortfarande inte lakrits och mint efter första gången jag provade de för ca 14 år sedan!