Lars Winnerbäck, Mental förberedelse

Vemod och Hosianna

Det är inte så konstigt att en blir vemodig när en har tillbringat en längre tid på en plats där en har varit med om glädje, hittat sig själv, installerat sig och på sätt och vis inte vill lämna. Så fort en lämnar platsen så kommer den aldrig tillbaka, även om en gör ett återbesök. Känslorna en har haft och det tillstånd en har befunnit sig i är tids- och situationsbundna och ändras hela tiden. Jag anser att de inte är beroende av geografisk plats, de är beroende av vilket bagage en har, och människorna. Det är inte heller så konstigt att förändringar kan kännas svårt. En vet inte vad som väntar, och en vill inte riskera att få det sämre än på den plats en befinner sig på där en har ställt in sig och vant sig vid att vara. Det är inte lätt att ställa om sig, hur ofta en än gör det i livet. Jag har till och med svårt att resa hem ifrån en utlandssemester just eftersom jag har acklimatiserat mig i det landet. Jag har tillbringat drygt 4.5 månader i Spanien tillsammans med mina föräldrar. Jag är 23 år och fortfarande mambo, jag förstår själv att det måste ske en förändring för att jag ska kunna utvecklas. Jag insåg i morse när jag och pappa löste Melodikrysset att det var sista gången vi löste det under min vistelse i Spanien, och nästa lördag åker vi bil till Uppsala, och lördagarna därpå har jag svårt att tänka mig att det skulle kunna gå att lösa det via Skype. Jag har aldrig provat. Men det är något speciellt med att sitta vid frukostbordet tillsammans och lösa Melodikrysset, det viktiga är inte att bli nämnd och få ett pris, utan att en gör nånting tillsammans som både tycker är roligt. Jag skulle bara tycka det vore meningslöst att jag och pappa hade ett slags "melodikryss-distansförhållande". Och att lösa det själv kommer inte på frågan! Jag kan känna såhär på förhand att jag är i en mer utsatt situation än mina föräldrar och mina systrar, som alla har sina partners att luta sig emot, fysiskt och mentalt. Jag kommer inte att ha någon närstående att kunna luta mig emot fysiskt och mentalt. I och dör sig, Skype är en nödlösning, en av de bästa internetuppfinningar enligt min mening. Det skulle blivit för jobbigt för mig att inte få se min familj på jättelänge, då är det skönt att man kan videochatta via Skype. Men annars är jag helt lämnad åt mig själv, det är jag mot resten av världen. Frågan är bara vem som vinner matchen? Det är väl upp till mig att avgöra. Jag måste passa på att ägna ett par rader åt en av mina förebilder och idoler Lars Winnerbäck. I höstas släppte han ett nytt album som heter "Hosianna" som på hebreiska betyder "kom med hjälp". Han var också ute på en turné, vilken är den första, sen jag blev ett fan 2005, där jag inte har sett honom på en spelning, förlåt Lasse. Tidigare år har jag sett honom på varje turné. En gång tvingade jag till och med mamma att följa med mig till Stockholm (då han inte spelade i Östersund) för att se honom spela på Zinkensdamms IP. När han spelar i Östersund är det ett självtvång att jag ska se honom, det är en omöjlighet för mig att inte köpa en biljett om han spelar i samma län som jag befinner mig i. Helt ärligt så tycker jag att det senaste albumet (efter att ha lyssnat på några låtar på youtube) är det bästa albumet på väldigt länge. Jag blev aldrig riktigt förtjust i Daugava och Tänk Om Jag Ångrar Mig Och Sen Ångrar Mig Igen. Kanske berodde det på musiken, inte texterna för där är han alltid like genial. Men Daugava var ett slags försök till folkmusikinspirerad klang i kombination med rock som var sådär, och Tänk Om Jag Ångrar Mig fick en bara att tänka på Kent. Men med Hosianna så stämmer både texterna och musiken ihop helt rätt. Jag blev överlycklig, stolt och varm i kroppen när jag hörde låten "Hosianna", http://www.youtube.com/watch?v=PQ3bPydzz_c, för den fick mig att minnas tillbaka till hur det var när jag började lyssna på Winnerbäck som ett riktigt fan. Jag tyckte mig höra svåra ord som jag var tvungen att kolla upp, och jag uppskattade det för jag lärde mig många nya ord som t.ex "slentrian". I Hosianna säger han i sista versen "Iftah ya simsim" som är arabiska och betyder "sesam öppna dig". Vad han vill säga med det har jag inte listat ut än, men jag tycker om att han blandar in sådana uttryck. Ég er svo þreyttur á Östersund, allir lifa sama líf.